Bomturer är det värsta som finns men…

…i det lite större perspektivet är det nog rätt nyttigt att ha dem emellanåt. Det får i alla mig att uppskatta dagarna med bra fiske så oerhört mycket mer!

I söndags var det dags för en mycket efterlängtad premiärtur för mig till regnbågsvattnet Bondemölla. Detta vatten är välkänt i Skåne och oerhört populärt. Så populärt att de flesta helger under våren och sommaren 2015 redan är uppbokade 😦 Vattnet håller mycket och väldigt stor regnbåge. Bara nu i December har hittills två regnbågar på ca 8 kg kommit upp. De håller dessutom utmärkt kvalitet vad gäller stridbarhet och kondition.

Förväntningarna från mitt håll var milt sagt skyhöga och trots att vattnet enligt många är svårfiskat kände jag att det låg ett PB i luften för min del.

Väderprognosen var lysande trots att det varnades för en storm som mer visade sig vara en liten vindpust med skånemått mätt. Kylan höll sig dock inte borta och det var både en och fler gånger vi fick rensa is från spöringarna.Men vad tusan gör det när man är vid ett vatten med så mycket stor regnbåge! Moralen och förväntningarna var som sagt på topp när vi började men båda blev de lägre och lägre ju längre dagen led och när eftermiddagen började närma sig var frustrationen ett faktum. Jag hade inte känt ett dyft på hela dagen. Inte en dragning i linan, inte ens ett j***a bottennapp hade jag åstadkommit!! För Filip gick det snäppet bättre men inte mycket. Vid det här laget hade han haft 4 kontakter men ingen båge ville mer än provsmaka lite innan flugan resolut spottades ut igen.

När klockan nyss passerat 15.00 hände det dock saker….För Filip givetvis. 3 bågar landades i rask takt och min fiskebroders kroppsspråk gick från zombie till balettdansös. Nu ska sägas att jag definitivt inte är en missunnsam person och jag var givetvis glad för Filips skull….MEN!….Detta kändes skapligt orättvist och jag ställde mig frågan vad i h-vete som hände samtidigt som jag i huvudet fick upp en bild där jag ger karma fingret och svär okontrollerat! Vi körde på samma flugor, samma teknik vid hemtagning, samma platser och samma djup….Frustration är bara förnamnet! Detta skulle ju bli dagen jag satte nytt PB på regnbåge och med sinnesro i kropp och själ gå i ide och vänta på nästa säsong. Nu sitter jag istället här otillfredsställd och irriterad över att årets sista regnbågstur blev en bom och våren kan inte komma fort nog.

MEN!! Nu tänkte jag gå tillbaka till det där större perspektivet jag pratade om.

Regnbågen är en ofta ifrågasatt fisk och många fiskare hävdar att det inte är ”på riktigt” och att det är för lätt. Söndagens tur till ett av Skånes bästa regnbågsvatten bevisar motsatsen och det gör mig glad! Jag vet sedan tidigare att det inte är lätt men varje gång jag får det i ansiktet så här så gör det att min fascination och min ödmjukhet inför denna fisk ökar på ett sätt som gör att jag uppskattar regnbågsfisket mer. Det blir en utmaning och när det väl går bra så blir glädjen så mycket större. Regnbågsfisket blir inte bara ett sätt att bota abstinensen och ”dänga av sig” utan förvandlas till något jag verkligen ser fram emot och känner ödmjukhet inför. Det slår inte fisket efter vild bäck- och brunöring eller fjällfisket men det är ett fiske jag ändå kan säga att jag tycker mycket om, och det känns jäkligt bra eftersom det är så utbrett här nere i Skåne och det finns så många bra regnbågsvatten här. Därför känns det extra kul att känna att jag längtar riktigt mycket till nästa Bondemöllatripp då jag fortsätter jakten på PB och förhoppningsvis kan knäcka koden.

Jag vill här också passa på att tacka Bondemölla sportfiske för jobbet de gör med stället och det mycket trevliga bemötande jag fick av Catrin och Andreas. Vi ses snart igen :)Fram tills dess är det dock tillbaka till bindstädet som gäller och låta kreativiteten flöda för att förhoppningsvis ha bättre tur nästa gång jag besöker en regnbågssjö.

PS: Om ni undrar varför det inte är några bilder i detta inlägg så är det av den enkla orsaken att jag inte tog några. Den sinnesron har jag inte innan jag fått fisk och då blir det inte så många under ett bompass 🙂 DS

PS2: Förresten, vill ni läsa mer om denna tur och faktiskt se en och annan bild också (han fick ju fisk så han fotade lite) så klicka på länken ”Filips flugfiske” här på sidan! DS2

Tight lines och god jul och gott nytt år om vi inte hörs innan 🙂

Annonser

Lite tankar och funderingar om HÖ i 08-land.

Sängliggandes i influensa.

Tankarna om höstens HÖ-turer ploppar upp i skallen och jag försöker klura ut hur det har gått så här långt. Kan konstatera att det gått bra. Tankarna faller tillbaka på när vattenståndet minskade och bompassen började öka.

Denna höst har vattenståndet varit extremt lågt i 08 land. Lokaler som vanligtvis brukar innehålla fisk har varit tomma. Vattnet har dessutom varit ”ginklart” vilket har gjort det svårare att smyga sig på fisken. Har jag sett ut en lokal som ska fiskas av har sjösättningen av flytringen varit långt bort från denna plats. Allt för att inte skrämma iväg fisken. Samtidigt så har jag haft möjlighet att studera hur bottenförhållandena ser ut på de platser där jag tidigare haft kontakt med fisk. Det är intressant att kunna se de platser där de brukar stå och trycka med all undervegetation. Eller bara att kunna se hur kanten på en djupbrant ser ut. Ashäftigt.

Efter mitt tredje bompass insåg jag att jag måste förändra mitt fiskesätt. Tänka om helt enkelt. Jag började med att söka mig till mer öppnare vatten där strandremsan följer kustlinjen. Jag hoppade över mindre vikar och uddar. Fortfarande gäller pålandsvind. Långa kast mot land. Större flugor och snabbare hemtagningar. De mörkare partierna av leopardbottnarna fiskades av under längre perioder. Ingen mörk spott har utelämnats. Från tidig morgon till sen eftermiddag. Och det har gett resultat.

IMGP0812

En fluga som har levererat riktigt bra är en variant på ”Magic Minnow”. Den ser ut så här:

IMG_1049Krok: Partridge Saltwater Shrimp #6

Undervinge: Ghost Hair, white transparent

Övervinge. Ghost Hair, Light Golden Olive

Har även bundit upp den på andra färger där undervingen är densamma som ovan, men övervingen i andra färger.

IMG_1050

Materialet suger inte åt sig vattnet så bra vilket gör den till en grym fluga att fiska av riktigt grunda partier med. Den formar sig riktigt snyggt när den blivit blöt och kan med fördel bindas i olika storlekar och färger.

Jag läste ett inlägg på edge för inte så länge sen där en kustfiskare spånade om tankar och teorier innan fiskepasset påbörjats. Jag skulle vilja vända på steken och säga att analysera först när fiskepasset är gjort. Så länge flugan inte ligger i vattnet, stannar allt vid just tankar & teorier.

Vattennivån har vänt och kusten börjar återgå till det mer normala. Och jag väntar spänt på att få en rapport under dagen. Den här dagen hade jag verkligen velat vara ute på kusten och jaga silver! Precis som alla andra dagar 😉

Skitfiske!

//Tompa

Flugreflektioner från säsongen 2014

Så här i slutet av fiskesäsongen när vakringar och nykläckta dagsländor är ett minne blott, är det inte ovanligt att jag lite lätt sentimentalt sitter hemma i soffan och tänker tillbaka på årets fisketurer och saknar det som varit. Jag tittar ut genom fönstret och ser inget annat än mörker. Ett mörker som inte bara befinner sig utanför fönstret utan även i mitt fisketokiga inre. När människor runt omkring mig börjar längta efter julen och ser fram emot tiden vi har framför oss, tänker jag mest ”vad är det som är så bra med jul? Det kläcker ju inget nu!”

Efter en stunds självömkan där dessa tankar fått fritt spelrum tar jag mig dock samman och börjar istället att på ett (försök till) nyanserat sätt utvärdera det som varit och försöka sammanfatta de erfarenheter och nya kunskaper jag fått under säsongen. Det skulle dock ta för lång tid att skriva ner allt och dessutom hade de flesta läsarna somnat halvvägs igenom en sådan redogörelse. Jag tänker därför fokusera på ett par torrflugor som denna säsong gjorde debut i flugaskarna och efter endast ett par fisketurer visat att de tar plats i startelvan.

För ett par år sedan började jag läsa reportage i fisketidningar om den fantastiska flugan ”F-fly” som fångade storöringar i parti och minut och enligt vissa är så bra att det kan klassas som fusk att fiska med en. Nyfikenheten väcktes givetvis och inför kommande fisketurer hade jag ett gäng i olika storlekar och färger. För att göra en lång historia kort så uteblev succén för mig dessa första år. Jag fattade aldrig hypen. Visst tog jag lite fisk på den emellanåt men att den skulle vara så fantastisk höll jag inte med om. Men men, smaken är ju som baken.

Inför denna säsong slog mig tanken att jag skulle prova att binda den på klinkhammerkrok och köra den som kläckare. Jag hade inga större förhoppningar på några underverk men testa måste man ju. fflyNu fattade jag hypen! Vilken fluga! Jag ar under denna säsong testat den i ett flertal olika situationer. Den har, i lite olika storlekar, fått imitera fjädermygg, sävsländor, nattsländor och även dagsländor och den har levererat i princip varje gång! Jag har lyckats fånga öring både här nere i söder och uppe i norr, och i små storlekar har den fungerat utmärkt som fjädermygg på regnbågen. På vissa dagsturer längs någon av de skånska bäckar jag fiskar i har jag experimenterat med att variera denna variant med en bunden på vanlig torrflugekrok och resultatet har varit som natt och dag.

42 cm bäcköring tagen på F-fly, storlek 16

42 cm bäcköring tagen på F-fly, storlek 16

När jag fiskar med denna F-fly får den alltid drifta fritt. Som den torrflugenörd jag är, är det också viktigt för mig att den fiskas torrt, så jag binder därför in lite extra cdc så den får bättre flytförmåga. I strömmande vatten använder jag även lite cdc-olja. Som kropp använder jag naturfärgat påfågelquill så att kroppen ser segmenterad ut och eftersom quill är ganska känsligt och lätt går sönder så lackar jag även hela kroppen innan jag binder in vingen. Lacket gör också att flugan blir lite tyngre och är också det en anledning till varför det är bra att inte snåla med cdc i vingen. Det gör även att den får ett snyggt ”häng” i vattenytan.

Flugan är otroligt lätt att binda och har som sagt sin givna plats i flugasken. Ett tips är att ha ett gäng med sig för är fisken huggvillig så blir flugan fort blöt och behöver lite tid att torka.

Nästa fluga som till nästa säsong är given, framförallt fram på sensommar/höst, är Sälhårspuppan.

sälhårspuppaDenna, ganska fula fluga har visat sig vara en riktig killer när nattsländorna börjar kläcka fram på sensommaren. Även denna fluga är tämligen enkel att binda. Det du behöver är brunt och olivgrönt sälhår och lite foam. Ett verktyg som är viktigt att ha är en dubbingtwister så att man får sälhåret så spretigt som möjligt. Man binder först in foamen så att det sticker ut lite där bak, gör en relativt stor dubbingögla längst bak som man fyller med sälhår, går fram med bindtråden till krokhuvudet, dubbar sedan in sälhåret, fäster allting och sen är flugan klar.

Vad jag älskar med den här flugan är effekten av foamen. Flugan kan fiskas fridriftande men är det trögt och ingen fisk som är intresserad kan man med ett snabbt ryck dra ner flugan under vattnet, varpå den kommer upp till ytan igen med ett ”plopp”. Detta kan trigga både den mest kräsna öring eller regnbåge till hugg. Sälhåret ger effekten av en nattslända som är på väg att kläckas. Den ligger ganska djupt ner i ytfilmen men syns tydligt och är i princip osänkbar.

Dessvärre fick jag tipset om den här flugan ganska sent på säsongen så den har inte hunnit testats så mycket som jag velat. De gånger jag provat den dock har den visat sig vara grym och den vän som tipsat mig om den har liknande erfarenheter. Som tur är, är det bara 8 månader kvar till Juli när den blir aktuell igen 🙂

Tight lines och kom ihåg: Det kommer snart en ny vår 🙂

// Mattias

Skärgårdskrokodiler och termoskaffe.

Lördagen den 22/11-14

Min gode fiskebroder Kärki hade ett nytt ess i rockärmen för denna tripp. Gäddfiske! ”No shit” tänke jag. Jag har nämligen aldrig kört riktat flugfiske på gädda. Jag har aldrig varit intresserad av gäddfiske för jag tycker de är läskiga. Gapet, tänderna och den stirrande blicken. Jag får en känsla av att jag finns med på gäddans matsedel. Men vad kunde gå fel? John har en grym kunskap även på detta område så jag såg det som en ny och rolig utmaning. ”Klart vi ska köra gädda” hörde jag mig säga. ”Spö har jag men inget annat” förklarade jag. ”Lugnt bro. Jag har. Fixa en tång bara så löser det sig!”

Bilen lastas och det bär iväg till en lokal som John valt ut. Spöna riggas och John kommer fram med en gäddfluga som liknar julgranspynt. ”Jingle bells” ekar i huvudet när jag tittar på skapelsen. Jag kan ibland reflektera över hur stor en havsöringsfluga kan vara, men det här är ett monster i mina ögon.

Vi lastar flytringarna med mackor, vatten och kaffetermos. Denna termos. Den är med på varje fiskepass. Ingen termos = inget fiske! Ringarna är sjösatta och fisket påbörjas. Vi fiskar av varsin sida och det dröjer inte länge innan vi bägge har kontakt. Kontakt förresten? Jag var övertygad om att jag kört fast i botten men när spöt började skaka våldsamt fattade jag att det satt fisk på kroken. Den släpper och jag ropar till John om kontakten. Efter ett par minuter händer det igen. Spöt stannar upp och sedan börjar allting att skaka. Våldsamt. John kommer till undsättning och hjälper till med håvning. Det är en mindre fisk på ca 2kg. John visar hur gälgreppet ska tas och sedan är det dags för release. ”Fan” tänker jag. Ska jag verkligen stoppa in mina fingrar i det där gapet? Vad händer ifall nästa gädda är dubbelt så stor då? Om det händer?

IMGP1091  Vi fortsätter. Nu smäller det på för John. En fisk i samma storlek och återigen visar han mig gälgreppet. Ångest i kubik när munnen öppnas och tänderna visar sig.

IMGP1095

IMGP1096

IMGP1098Vi sitter och tittar på skapelsen. Den är vacker. En snabb release och sedan ut med flugorna. Mersmaken på gädda har infunnit sig och jag vill ha mer. Trivselfaktorn är hög. Det är den alltid när jag fiskar ihop med John. Vi sitter i våra flytringar med ca 20 meters mellanrum och vi utbyter tankar och teorier. Livet är rätt så ”nice”.

IMGP1105 Vasskanterna fiskas av och inom 2 timmar har vi landat ytterligare två gäddor vardera. Stämningen är på topp och vi grattar varandra för våra respektive fångster.

DSC_8065Vi har nu landat 3 gäddor vardera och tappat ett par när vi bestämmer oss för att ta en fikapaus. Det börjar kännas i fötterna att vattnet är hyfsat kallt. närmare bestämt 4,5 grader. Vi paddlar in till en brygga och packar upp kaffe & mackor. Men någonting stämmer inte. Eller, jo det gör det för jag hör de där magiska orden som bara kan komma från John. ”Tompa……har du kaffe med dig, för jag hann inte göra något i morse.” Och självklart finns det kaffe och mackor till oss bägge. Det går liksom på rutin att ta med sig lite extra när vi ska ut. Men det är inte alltid John som glömmer. Jag är likadan. Sist vi fiskade i Härjedalen hade jag glömt det mesta så då backade John upp på mat. Så jobbar vi 🙂

Efter fikat fortsatte vi gnugga av vassruggarna. John har återigen kontakt men det håller inte hela vägen. Den går lös. Kylan gör sig påmind och vi bestämmer oss för att fiska oss tillbaka till bilen. Det är svart som natten när vi kommer fram. Vi rafsar snabbt ihop prylarna och vrider på värmen. ”Första gäddpasset Tompa. Hur känns det?” frågar John. Vet inte riktigt vad jag ska svara. Ashäftigt, kraftfullt, läskigt. Men kul, askul. Kommer jag att göra om det? Absolut. Vi sitter tysta i bilen och mobilen börjar gå varm hos John. Fiskerapporter strömmar in och jag känner hur hela magen börjar småkrampa. Inte av illamående, utan av avundsjuka då John berättar om dagens HÖ-rapporter. ”Faaan” tänker jag. Vi borde kanske ha kört på HÖ idag och flyttat fram gäddpasset? Det är då jag inser hur havsöringsfisket och fjällfisket påverkat mig och mitt fiske.

Kommer jag någonsin att fiska på gädda igen? Jag vacklar med svaret. Jag svarar nog ”antagligen” på den frågan, men det får bli i nästa liv!

Tack John och tack skärgårdens krokodiler för denna tripp.

Skitfiske på er.

//Tompa

Flytringsrodeo.

Tisdagen den 18/11-14

Väderappen visade på Ost/Sydostliga vindar med en styrka på 5 m/s. Perfekt läge för vadarfiske! Kommer så småningom fram till den lokal som valts ut och inser med detsamma att väderappen inte kan ha fått rätt mätvärden trots att det rörde sig om en timme från den tidigare mätningen. Det blåser 7 – 8 m/s och vattennivån är nog bland det lägsta under denna höst. Den s.k 3-meterskurvan existerar för tillfället inte, vilket gör att de platser jag så framgångsrikt fått HÖ på tidigare är mer eller mindre blottade för det mänskliga ögat. Ok, nu är det taktikbyte som gäller. Jag går tillbaka till bilen och hämtar flytringen. Envisheten och tjurskalligheten kommer som ett brev på posten. Att backa nu finns inte med på världskartan.

Ojoj……var det här så klokt egentligen? Vinden ligger på och jag har svårt att komma bort från strandkanten. Benen går som trumpinnar och jag får ta i så det sjunger om det. Blåsten i kombination med vågorna försöker trycka mig tillbaka mot stranden men jag vägrar att ge upp. Till slut befinner jag mig ca 15 – 20 meter från land och jag kan äntligen börja fiska.

IMGP1070Fiske och fiske? Denna fisketur gick åt till att mest parera och hålla fören mot vågorna för att kunna kasta in mot land. Så fort jag slutade paddla med simfenorna vände sig fören mot land och vid flertalet tillfällen slog jag fötterna i botten. Normalt när jag fiskar på denna sträcka, tar det ca 75 minuter att fiska av ståndplatserna. Den här dagen tog det 2 timmar.

Efter mycket paddlande kommer jag fram till den udde som siktet är inställt på. Jag lyckas med att prångla ut flugan i ett sidvindskast och på så sätt fiska av udden från alla håll. Hugget låter inte vänta på sig. Vevar in löslina tills jag känner att all lina är uppe på spolen och först då kan jag koncentrera mig på drillningen. Den sitter bra. Inget ”sprallhopp” men ett par riktigt fina rusningar. Av spöböjet att döma är det nog en bättre fisk som tagit flugan. Samtidigt som jag drillar fisken har jag tappat fokus på var jag befinner mig. Med ryggen mot land, driver jag in i en större sten och studsar sedan i sidled ut där färden fortsätter mot land. Med en HÖ på kroken. Vem bestämde nu? Jag eller havet?. Efter någon minut i denna ofrivilliga rodeotripp känner jag grusbotten mot simfenorna och jag avslutar drillningen ståendes på land. Och jag känner mig en aningen yr.

IMGP1074  När fisken är landad kan jag konstatera att storleken inte inte matchade fighten som jag upplevde den. Längden på denna HÖ var 49cm. Däremot var omfånget på buken desto större. Välmatad med allehanda godsaker från kustskafferiet.

Efter mätning och release, bestämmer jag mig för att lägga ner dagens fiske. Men innan jag börjar packa ihop flytringen bestämmer jag mig för att undersöka strandbrinken lite närmare. Ett par meter från mig hittar jag döda småfiskar som spolats upp på stranden. Jag kan förstå att fisken jag fångade hade en kraftig buk om den ätit sig mätt på dessa småttingar.

IMGP1082Detta var höstens kortaste fiskepass. Men det var det mest dramatiska hittills. Samtidigt inser jag också hur stadigt flytringen betedde sig under hårdare sjö. Manövreringen blev svårare men stabiliteten i sig var oförändrad. Detta var min 4:e tur med denna flytring (FishCat 4 LCS) och jag kommer att skriva om den lite längre fram när fler turer är gjorda. Men som sagt, flytringsrodeo är kul!

Skitfiske på er!

//Tompa

Fjädermyggsfrossa i Strömhult

För andra gången i år var det återigen dags för en tur till vackra Strömhult i Halland. Resan har för min del varit planerad sedan i maj då jag med nästan samma gäng gjorde min premiärtur till detta fina ställe.

strömhultskylten

Översiktsbild över Strömhult

Förra besöket hade jag ett fantastiskt torrflugefiske på den vilda öringen som huserar i de små strömmarna. 8 öringar och 2 regnbågar togs på en liten F-fly bunden på klinkhammerkrok där den största öringen vägde strax över 2 kg. Dessutom fick mina kamrater Daniel och Fredrik varsin öring på ca 5 respektive 4 kg. Däremot var regnbågsfisket den resan trögt. Men vad gjorde det?

strömhultsöring

Vacker strömhultsöring fångad på F-fly

Nu var förutsättningarna annorlunda. Öringen har helt andra saker i tankarna vid den är tiden på året och insektslivet skiljer sig enormt mycket. Det enorma överflödet av dagsländor, sävsländor, stora fjädermyggor och andra insekter har bytts ut mot en och annan seglivad nattslända samt mikroskopiskt små fjädermyggor, och fiskens agerande var givetvis därefter.

Av 12 stycken fiskare var det bara jag och två till som hade någon form av torrflugeambition. Kanske är det ett tecken på dumhet från min sida men tanken på att få en 5-kilosbåge på fjädermygga är för svår att stå emot hur långsökt den än må vara.

Fisket i Strömhult i november funkar så att man åker dit kvällen innan, sover över i de stugor som finns och sedan börjar fiska tidigt dagen efter och fiskar fram till 15-16 på eftermiddagen. Min plan var att börja morgonen med lite streamerfiske för att sedan fram på dagen övergå till torrfluga.

Sagt och gjort! Klockan 8 står vi alla redo för att bege oss ut. I det här läget skiljer jag mig inte så mycket från övriga gruppen. Jag kör med flytlina, lång tafs och en Trikolor och bestämmer mig för att testa sträckan nedanför ”Vladimirs Corner”. Det svider lite i själen men jag inser att förutsättningarna vid den här tiden på morgonen är usla för torrfluga och denna teori ser ut att stämma när jag på min promenad längs vattnet inte lyckas se en enda rörelse i vattenytan.

trikolorer

Trikolorer

Tre kast är allt som behövs. Första fisken är en regnbåge på ca 2,5 kg. Dessvärre gjorde den inte så mycket för att komma loss och efter ca en minut ligger den i håven. Ingen bjässe och den kommer inte stå sig långt i tävlingen men första fisken är alltid viktig! Lite av stressen lägger sig. Vi har bestämt att får man fisk på en plats så flyttar man på sig. Jag promenerar vidare och väljer en plats i den efterföljande å-sträckan. Max tio kast till och där satt nästa båge! Denna fightar på lite bättre och den är betydligt större än den första. Vågen visar senare 3,1 kg och fenorna är riktigt fina!

DSC_0105

Dagens första båge. 2,5 kg

Sen tar det stopp. Jag överger streamern och börjar prova mig fram bland getingar, nattsländepuppor och fjädermygg. Inte ett smack! Jag håller till i å- och strömpartierna och fiskar mig igenom platser där jag vet att det står fisk men ingenting händer. Strax innan lunchpausen återvänder jag till platsen där jag fick bågen på 3,1. Hugg på femte kastet. Jag ska här erkänna att jag lagt ner torrflugefisket och återigen satt på en Trikolor. Fisken är stor! garanterat PB för mig. Den drar sig ner mot forsen och jag lyckas med nöd och näppe pressa den så pass att den inte kan ta sig ner i den. Då uppstår nästa problem! En buske som står sjukt olämpligt till. Givetvis försöker den ta sig in under den. Återigen lyckas jag med hjälp av hård sidpress få den ut på ”drillningsvänligt” vatten och jag vinner nu decimeter efter decimeter och känner att detta nog kommer gå vägen. Så f-n heller! Vet inte vad som händer egentligen. Vet bara att allt plötsligt känns tomt. Tar upp flugan och ser att fisken lämnat kvar en liten bit av sin mun på kroken. Måste pressat den för hårt. Stackare. Sånt känns aldrig bra. Efter några väl valda svordomar lommar jag vidare. Det är snart lunch. Aptiten lyser med sin frånvaro men inser att jag måste ladda batterierna och gå vidare.

Under lunchen ser jag det jag hela tiden hoppats på sen jag för ett antal månader sedan fått frågan om jag ville följa med till Strömhult i november. Stora regnbågar som käkar fjädermygg! Äntligen! Kamraterna (om man nu kan kalla dem det) tittar på mig och säger saker som ”det kommer aldrig fungera” och liknande. Jag tittar lite oförrättat på dem och inser att nu jävlar börjar fisket på riktigt och de andra får säga vad de vill. Jag har redan fått två fiskar. Tävlingen skiter jag i. Nu handlar det om att göra det jag tycker är roligast och det som definierar mig som flugfiskare. Dry or die!

Fjädermygga

Klinkhammermygga storlek 18 som lurade 4 bågar att hugga.

3 mycket spännande timmar följer. Dessvärre ger det inte någon landad fisk. Däremot har jag 4 hugg på 2 olika flugor. Inser hur jäkla svårt det är kroka fjädermyggsätande regnbågar. Samma erfarenhet gjorde jag förra helgen när jag med min vän Filip besökte det vackra Ekemölla. Han tog 9 bågar (8 på fjädermygg) och jag tog 1.

Öringen har jag lättare för. Fjällrödingen är riktigt svår den också, men har ändå högre krokningsprocent där. Å andra sidan fiskar jag ofta med lite större flugor då (dag- och nattsländor).

Detta talar emot allt som säger att regnbågsfiske är lätt. Att fånga fjädermyggsätande regnbåge är enligt mig riktigt svårt. Och riktigt riktigt kul! Jag älskar det! Dessutom har jag märkt att det är en riktigt bra metod om man har tålamod. De sista timmarna i Strömhult visade det med all tydlighet. 4 hugg på 3 timmar var mer än vad flera av mina kamrater lyckades med på streamer- och nymffiske. Krokningsprocenten är avsevärt mindre dock men det är oviktigt för mig och visar bara att jag fortfarande har mycket att lära när det gäller fjädermyggsfisket.

Det blev alltså ”bara” två regnbågar för mig denna resa. Vissa skulle säga att det var dåligt fiske. Jag håller dock inte med. Att jag har svårt att kroka dem gör inte fisket dåligt. Och totalt i gruppen tog vi ca 25-30 stycken med en topp på strax över 5 kilo. Herrn som fick denna fina båge fick även ett presentkort på 500 kr på Fiskekompaniet i Lund! Jag hamnade nånstans längst ner i tävlingen men vad gör det. Jag fick ju nöta på mitt fjädermyggsfiske och fiska torrfluga! Jag är dessutom ganska van vid att inte få mest fisk. Det hör liksom till när man är torrflugegalning 🙂

dryordie

Detta halsband fick jag av min kära bror 2012. Det bärs med stolthet!

Stort tack Fredrik för att jag återigen fick hänga med till Strömhult och tack ni andra som var med och gjorde trippen riktigt trevlig! Och tack Robert för det grymma arbete du gör med stället som ger mig och så många andra magiska fiskestunder och härliga minnen.

Tight lines!

// Mattias

 

Kuststrul är inte kul

Att ”bränna” fisk hör till sporten. Men det suger hårt när det beror på material som inte fungerar som det är tänkt.

Här kommer ett inlägg som just handlar om att bränna fisk p.g.a materialstrul. Den här gången handlar det om lintrassel.  Hela reportaget från denna tripp finns att läsa på http://silvret.silverbums.com/yxhugg-pa-udden/

Min gode vän Kärki och jag hade bestämt oss för att fiska tillsammans denna dag. Lokalen var vald och platserna utsedda. Nu gällde det! Med riggade spön och uppumpade flytringar paddlade vi ut till de platser som skulle fiskas av. Kärki får kontakt relativt snabbt och jag paddlar fram till honom för att se skapelsen. Det är en ”fiiin” fisk som tagits och vi är lika glada bägge två över fångsten.

kärki2

Jag fortsätter att paddla till en annan del av lokalen. Lägger flytringen i position och börjar systematiskt fiska av platsen. Det tar inte lång tid innan det suger till i flugan. Ett ordentligt ”take”. Spöt studsar i handen och linan smattrar i spöringarna. Sen tar det STOPP!!! Vad händer? Spöt fortsätter att studsa i handen och fisken försöker dra åt alla håll, men den kommer ingenstans. Jag inser att något är fel. Blicken faller ner mot spöt och i det läget inser jag vad som är fel. Runningline-delen liknar ett ormbo! Knut på knut som fastnat i första öglan. Inte konstigt att spöt beter sig som en bindgalen skogshuggare. Kärki, som sett hela händelsen, paddlar fram till undsättning. ”Vad händer”, frågar han. ”Lintrassel”, svarar jag. ”Fyfan” hör jag honom säga när han får syn på ormboet. Fisken går upp till ytan och visar sig. ”Den är enorm” hör jag en röst säga. Mitt fokus är inställt på att försöka ge fisken mer lina, men jag ger upp tanken när spötoppen börjar skaka nåt våldsamt. Linan är spänd som en fiolsträng. Kärki är nu 1,5 meter ifrån mig när han gör sig beredd med håven. Fisken gör ännu en rusning och knycker till med full kraft. Spöt dyker och i samma stund går den loss. ”Neeeeej”, hör jag mig själv säga. Tomheten infinner sig omgående. Man skulle kanske paddla iland och leta upp ett träd och hänga sig? Nä! Ingen bra lösning! Analysera läget. Gör om. Gör rätt!!! Att bränna fisk hör som sagt till. Men det känns inte ok när det beror på strul med utrustningen.

IMGP1021

Linan (Vision Kust) som användes vid detta tillfälle, inköptes i april 2014. Totalt sett så har den fiskats effektivt i ca 1,5 månad. Problemet har varit runningline-delen. Knutar har uppstått vid flertalet tillfällen. Linan har sköljts av efter varje fiskepass, smorts in med linmedel och sträckts vid behov, allt för att linan ska vara i så bra kondition som möjligt. Jag prövade med att switcha linan till en rulle med större spole för att utesluta att linan tvinnade sig vid uppspolning, men ingen skillnad har märkts. Troligen lyckades jag köpa ”måndagsexxet” för jag har pratat med andra som fiskar med VK och de har inte upplevt de problem som jag beskrivit. Jag har backat bandet och köpt en Guideline Coastal. Den linan har jag använt tidigare och nu fungerar allting som det ska. Bränna fisk kommer jag att göra så länge jag lever, men nu har jag åtminstone minimerat en händelse som denna.

Skitfiske på er

//Tompa